Åsknedslag och födelsedag

Hej bloggen! Alldeles för länge sedan jag skrev här senast, en månad och några dagar sedan för att vara exakt. Det är däremot inte helt mitt fel, eftersom att blixten slog ned i kontoret för några veckor sedan och kraschade internet... De har inte kunnat reparera det än.

Tiden flyger här nere, det är bara lite mer än en månad kvar tills jag åker hem, men det känns som att jag nyss kom hit. November har varit superbra för det mesta. Hade det lite kämpigt på skolan i oktober p.g.a. kommunikationssvårigheter, men det enda som behövdes för att lösa det var en bra dialog. Har hållt många bra lektioner och eleverna känns intresserade av det jag har att säga. Vissa elever tycker självklart att det är roligare att prata med varandra än att lyssna på läraren, precis som hemma. Men de flesta är uppmärksamma och antecknar frenetiskt under lektionerna.
 
På lektionerna har jag pratat om allt från mänskliga rättigheter till teater och så ofta som det går så tar jag eleverna till fältet för att spela fotboll, något de tycker är riktigt kul. Den bästa stunden under dagen är när jag dricker té med lärarna. Då brukar vi ofta tala om likheter och skillnader mellan Sverige och Tanzania, kulturutbyte i båda riktningarna helt enkelt! Allt ifrån äktenskap till björnar som går i idé har varit på bordet. Eleverna har såklart mycket frågor om var jag kommer ifrån också, och det är kul att prata med de utanför klassrummet.

Nu på fredag stänger skolan för jullov, och den öppnar igen i januari. Så nu i helgen har jag rättat alla prov som eleverna haft i de ämnen jag hållt. Sammanlagt rättade jag någonstans över 200 prov... Det var en riktigt bra känsla när jag skrev ut proven, att se allt som jag gjort under lektionerna här nere. Kul att få se hur det är att vara en riktig lärare och så.

Så eftersom skolan stänger nu så ska jag istället få följa med Horace som arbetar på planerings och miljödepartementet på huvudkontoret för att se vad han gör och förhoppningsvis kunna hjälpa till på något sätt också. Den senaste tiden har han haft hand om ett trädplanteringsprojekt i Karagwedistriktet, så jag kommer förmodligen få resa runt lite i trakterna. Ska bli kul att få se och uppleva nya ställen!

När jag inte är på skolan så är jag ute och går mycket eller hänger med Nadia. Charlotte var också på besök från Bukoba för några veckor sedan. Som jag skrev i tidigare inlägg så är ensamheten ibland väldigt jobbig, men jag vet att det är något som också får mig att växa som människa. Saknar allt och alla där hemma väldigt mycket, men samtidigt så börjar Tanzania och min lilla by Lukajange kännas väldigt mycket som hemma. Har ju trots allt varit här i tre månader nu! Trivs väldigt bra här, men alla har nog lite hemlängtan ibland.
 
Fyllde år förra veckan, tjugoett år ung. Det firade vi med att åka till ett fint hotell i närheten och åt festmiddag med friterad kyckling och pommes frites, riktigt nice. Tyckte det var ganska skönt att fira födelsedagen här då jag inte är så mycket för uppmärksamheten man får när man fyller... Men Nadia hade såklart skvallrat för de på kontoret om att jag fyllde år, så lite firad blev jag ändå.

Det är fortfarande väldigt varmt här för det mesta, snittar nog kring tjugo grader. Men vi närmar oss även regnperiodens regnigaste månad, december. Det märks av, kommer nästan en skur om dagen. Regnet är helt sjukt här nere, det är som om någon konstant häller en enorm hink med vatten över huvudet på en. Åsksskurar kommer också ganska frekvent, och ibland slår blixten ned riktigt, riktigt nära mitt hus. När den slog ned i kontoret så var det mitt i natten och den slog ned så våldsamt att jag vaknade av den. Har aldrig varit rädd för åskan men jag vågar erkänna att här nere är jag det. Litegrann i alla fall.

Som sagt så flyger tiden här nere, läskigt fort nästan. Det känns jobbigt, för det är svårt att ta vara på den ibland. Beror nog även på att jag varit här så pass länge nu. Är bundis med några på marknaden där vi handlar, är riktigt bra polare med han som äger shopen vi handlar godis och mat i och hejar alltid på barnen på min promenadrunda. Innan jag åkte hade jag ingen aning vad jag skulle förvänta mig, men nu lever jag mitt i det och det är det jag menar med att det känns som hemma.

Det finns säkert mycket mycket mer jag skulle kunna skriva om, bara att jag inte kommer på det just nu. Sitter på ett internetcafé just nu, men hoppas att kontorets internet blir reparerat snart så att jag kan uppdatera bloggen oftare.

Saker i korthet:

- Har fått en liten husmus, döpt den till Musy
- Lärt mig älska varm mjölk med socker
- Fått höra hur "smart" jag ser ut när jag har min traditionella afrikanska tunika på mig
- Suttit fast i lera med taxi i x antal timmar
- Fått en gräshoppa i håret när jag satt ute på altanen och drack té
- Köpt ett par Vans på marknaden som visade sig vara ett par Vang vid närmare inspektion

Stora kramar från Tanzania.

/ Praktikanton