8 dagar kvar.
Glädjen som rusade genom mig när jag blev antagen till detta äventyr uttrycktes i att jag hoppade, tjoade, grät och sprang genom hela min arbetsplats för att berätta för alla samtidigt som jag ringde runt till stora delar av min kontaktlista. Det var fantastiskt. Att få bosätta mig i ett land som är långt ifrån likt Sverige med kultur, natur, språk och allt var det innebär, har jag länge drömt om. Att dessutom få arbeta med min stora hjärtefråga; kvinnors rättigheter.(!!!!!!!!!!) Två drömmar på en och samma gång. Jag är så tacksam över att jag ska få göra detta, det känns bra och viktigt i hela kroppen.
Kvinnor förtrycks i hela världen och därför är jag feminist. Jag har en eld i mig som brinner brinner brinner för jämställdhet, denna eld fick en dusch av bensin när beskedet om antagningen nådde mig. Nu när jag har möjligheten att göra skillnad någon annanstans än i Sverige så ska jag banne mig göra det och jag ska lägga ner min själ i det. Jag är otroligt peppad. Det kittlar i kroppen och jag bubblar av energi.
När antagningsbeskedet kom i april kändes det så himla lång bort. En hel sommar skulle gå och vi skulle delta i olika kurser. Nu är alla kurser genomförda och sommaren är slut. Om 8 dagar åker vi och jag vet inte vad mer än pepp jag känner. Jag har nog inte fattat det än.
Det här är alltså jag:
/Cassandra